Den stjärnan är min älskade Tamlin som idag fått somna in efter ett knappt dygns kamp med lungödem orsakat av hans hjärtsjukdom. I mattes armar somnade en kall och ledsen lite taliban som ändå var uppenbart glad att matte kommit tillbaka. En nos i armhålan, vilande i sin människas famn - kan det oundvikliga egentligen bli bättre när det måste ske?Tamlin slapp all den ångest som många av hans sjuka likar fått uppleva, och vårdades med syrgas till dess beslutet var fattat. Han var en trött kisse, och en mycket sjuk kisse. Så sent som för tre dagar sedan busade han glad i hågen med en tampong, igår åt han själv efter att ha fått gå hem från veterinären för natten, efter att hans lungröntgen var fin. Inatt fick han akut föras till djursjukhuset, bara timmar efter senaste röntgen fanns nu vätska där och Tamlin skulle ha drunknat i sina egna lungor om han fått stanna hemma. Jag är djupt tacksam att vi ändå fick sluta såhär, i frid, med en diagnos som för så många andra inneburit helt andra minnen än dem jag nu bär.
Farväl älskade.
2 kommentarer:
Åh, så sorgligt. Jag är så ledsen för er skull, men fint ändå att ni fick den här "extra" tiden... Det låter som om Tamlin var en mycket speciell katt. Det är svårt att förlora en älskad familjemedlem.
Mina tårar rinnar.. har själv tre katter som jag älskar över allt annat! Skönt ändå att lilla Tamlin nu slipper lida. Vila i frid.
Skicka en kommentar