Nu sover liten

Så har liten till slut fått somna. Och hon dog som hon levde, envis in i det sista. Liten hade inga njurar kvar, två skrumpna russin bara. Och inga blodkärl att sticka sprutan i fanns att finna, så det blev lugnande för att vänta med stöket tills hon var alltför borta för att förstå och känna. Men lillaste envisan ville inte. En halvtimma efter sprutan traskade hon fortfarande omkring framför fönstret där man kunde se hundarna och diskuterade okända ting utan synbar oro. En spruta till, och först då ville lillan sova, ihopkrupen i mattes knä. Så fick hon somna som hon sovit varje natt i hela sitt liv, ovanpå matte. Den enda som var rädd för döden var förstås jag, Geisha kan inte förstå såna koncept. Katten som varit min sedan jag var 19 år, är borta. Men det var ett bra liv. Och det var en bra död.

Kortet är från igår i sängen, uthälld för att få magkli och gos...