Så bra det bara kan vara

Faktiskt. Kontrollen gick över förväntan, det kan faktiskt inte vara bättre efter omständigheterna. Jag menar, jag lever fortfarande tillsammans med en döende katt - det enda som är dolt i dunkel är hur länge detta döende ska pågå. Hur länge vi kan fortsätta utan att Tamlin far illa, när det faktiskt till slut är dags att ta farväl och ge honom den sista vård jag kan ge honom.

Det är inte dags än. Medicinen har, tack gode gud, haft effekt. Denna gång mätte hjärtväggarna mindre än en mm tjockare än sist, från att förut ha ökat med minst 30% mellan kontrollerna. Utrymmet i hjärtat är oerhört litet, men hjärtat pumpar på på rätt sätt utan någon arrytmi eller turbulens. Och hastigheten är lägre nu, i och med det blodtryckssänkande. Dessutom är förmaket fortfarande inte utvidgat, något som verkar förbrylla veterinären men som egentligen är suveränt bra. När utrymmet i hjärtat minskar har det inte möjlighet att ta emot allt blod som är påväg in ifrån lungorna. Det blir så att säga "satt på vänt" i förmaket, som då töjs ut för att kompensera. När det inte går att kompensera längre stockar sig blodet i lungorna och vätska släpps ut i lungvävnaden. Lungödem har uppstått och katten befinner sig i hjärtsvikt omgående. Nu har alltså inte Tamlins förmak utvidgats trots att utrymmet i hjärtat är litet. Det tyder på att Tamlins hjärta fortfarande förmår ta emot blodet från lungorna och att inget blod stockar sig där. Hans prognos blir därmed en aning bättre, i och med att det fortfarande inte finns någon risk för lungödem. Han andas fortfarande bra, men är rätt låg hos veterinären. Tacksamt på sätt och vis, det är mycket enklare att tvinga katten att ligga på sidan över ett hål i 20 minuter när den inte slåss om saken också...

Tamlins illamående och tröghet beror förmodligen på medicineringen. Det är en balansgång givetvis, i och med att vi vet att medicinen fungerar, men veterinären sänkte dosen betablockerare för att se om det blir mer fart i killen och om han kräks mer sällan. På frågan om när det är dags att ta avsked fick jag ett diagnoskriterie som tom jag kan klara av: När Tamlin inte längre orkar jaga efter sina torrfodersbitar, då är det dags. Då har hans livskvalitet försämrats vesäntligt. Och so far har han inte visat några tecken att vilja sluta med vår lek