Han är inte så rörlig längre killen, fast han har såklart alltid varit lite lat och ogärna gjort några extra utflykter.... Men det är hursomhelst en vaken blick som möter mig ovanför kanten på kattsängen. Han är inte det minsta slö därinne, lika vaken och lika beredd att ta till flykten vid ljudet av dosetten. Det låter illa att han hatar sin medicin - men det är faktiskt inte så farligt. För det mesta är det över på mindre än en minut - och det finns många minuter på ett dygn. De få gånger som det trasslar till sig sätter dock omisskännliga spår på mattes händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar